Måste bara säga hur glad jag är att vi på jobbet har tillgång till en söt liten valp, en lurvboll till bedlingtonterrier. Det är ett par som har en (relativt) ny hund som de tar med till jobbet lite då och då, och dessa dagar kan jag inte låta bli att hitta på diverse svepskäl för att ta mig in till kontoret där hon är för att få gosa lite. Fast hon bits. Hårt!
Minns jag att jag för ett tag sen kläckte ur mig att ”hon är som en söt liten nallebjörn, fast interaktiv” och därav kommer inläggets titel. Ida, som hon heter, har växt något ofantligt den senaste tiden tycker jag. Och hon han fått sin päls klippt så hon känns verkligen mjuk och mysig och jag önskar att hon fick springa runt fritt här i kontorslandskapet. Synd att en av säljarna är allergisk bara, annars hade det varit ännu mysigare att ha lilla vovven här.
På tal om vovvar, har jag lite svårt att förstå det här med hundkläder (i och för sig kläder över huvud taget för djur). Dels så ser djuren oftast riktigt dumma ut (fast det beror kanske mer på ägarnas ”smak” än djuren eller kläderna), och dels undrar jag vad djuren själva skulle säga om att kläs upp som riktiga fånar. Och folk snackar om plågsamma djurförsök när det gäller kosmetikaindustrin. ”Pfft!” säger jag!
Jag har redan varit inne två gånger och kelat lite med Ida, och jag funderar starkt på om jag inte hade något mer att göra där inne innan jobbet slutar om knappt en halvtimme. 
