Sitter och snackar lite med Lappmamman över MSN och inser att det verkar som att jag drabbats av ett slags spelkris. Märker att jag upprepar ett visst beteende i nästan samtliga spel jag spelar, både på datorn och på min xbox.
Det börjar med att jag är jätteuppspelt över ett spel. Vi pratar uppspelt som ett litet barn på julafton som tillbringat senaste dagarna med att dräggla över alla roliga paket som ligger under granen. Sen skaffar jag spelet och sätter mig och spelar. Riktigt intensivt. Ganska länge. Sen någonstans så hittar jag en bra plats att bli sur på. Eller less. Eller upprörd. Nästan alla spel har någon punkt där jag bestämmer mig för att ta ett litet break som blir ett långt uppehåll och det är egentligen här problemet ligger.
När jag efter ett långt uppehåll får lite sug att spela dessa spel igen inser jag att jag inte minns särskilt mycket av storyn. Så jag borde börja om. Från början. SUCK! Redan där har jag lite ångest, för det är inte bara ett par timmar jag spelat förra gången. Orkar jag verkligen sitta och göra om allt på nytt? Blir det verkligen roligare då?
I många fall händer det att jag helt enkelt inte ids sätta mig med de här spelen igen. Detta är alltså anledningen till att jag har en stor lista med spel till både xbox och PC som jag aldrig avslutat. Jag vill inte ens fundera över hur mycket pengar som egentligen blivit bortkastade på det här. 
{ 1 comment… read it below or add one }
Delar den där känslan. Eller snarare, gjorde det tidigare. Det slutade med ett speluppehåll i allmänhet som därefter renderade i att jag valde kortare spelupplevelser framför de längre äventyren. Mest för ångesten av att inte orka slutföra spelet. Men å andra sidan, har man fått ett ex antal timmars underhållning ur ett spel så har man ju inte slängt bort pengarna. Har en del spel jag inte varvat, men likväl ser som bra investeringar.